Jag fångade en räv en dag
Måndag och ännu en chans till att ta tag i livet! Idag började jag plugga inför exams. Jag och Emma har två exams den 28 oktober vilket är väldigt tidigt jämfört med när alla andra har sina exams. Till skillnad från Sverige så läser vi alla fyra kurser samtidigt vilket resulterar i rätt mycket arbete inför alla sluttentor. Men jag föredrar att läsa fler kurser samtidigt eftersom jag lätt bli uttråkad om jag sitter med ett ämne dag ut och dag in. Fast det känns som att jag kommer vara något slut och förvirrad efter att ha haft två exams samma dag! Men jag brukar jobba bättre under press så förhoppningsvis går det bra.
Så idag satt jag först på biblioteket och sen på student centre. Det är första gången jag kände pluggstress sen jag kom hit och det fick mig att sakna Borgis (min gymnasieskola) så otroligt mycket! Usch vad jag saknar kaoset i min klass dagarna innan en uppgift skulle in eller ett prov skulle göras. Jag saknar min mentor Louise som alltid fick lektionerna att bli intressanta, jag saknar biblotikarien Susanne som alltid hjälpte en hitta dom bästa källorna, jag saknar cafét och Rogga som alltid bjöd på gratis kaffe framåt eftermiddagen och jag saknar min galna klass. Herregud, jag saknar till och med vårt projektarbete (Rebecca och Udani, ni vet hur otroligt det är om jag till och med saknar vårt projektarbete). Varje gång jag tänker på att borgistiden är förbi så gör det lite ont i hjärtat. Men samtidigt så var det dags att gå vidare. Många i min gamla klass har kommit så långt och det gör mig så jävla imponerad! Två är borta på Au Pair i USA, en har varit och rest runt ett halvår i Asien, en är och volontärarbetar Sydafrika. Det fanns många stjänor i min klass och det är skönt att veta att det går framåt för dom flesta :)
Jag och mina fina tjejer! Från vänster: Makda, jag, Amanda och Jasmin.
Från vår första klassfest. Förmodligen första gången vi insåg vilket partyklass vi var.
Från vår andra klassfest
Minuterna innan vi skulle redovisa vårt projekt genom en session på ECOMM-konferensen. Vi fick sedan stipendium och diplom för årets projektarbete.
Vårt schema från tvåan. Nu blir jag fan nostalgisk på allvar.
Hela klassen på studentdagen <3
Vi kunde vara stiliga när vi ville. Inte hela klassen på bild och några på bilden tillhör inte SPS.
Här fick vi äntligen skrika ur vår lycka. Fyfan vad blandade känslor studenten innehöll. Ibland grät man av lycka och ibland av sorg. Jag var ett vrak dagen efter, helt förstörd.
Men borgistiden är förbi och det är dags att bli vuxen, vilket känns förjävligt. Men samtidigt så hade jag nog inte velat varit kvar på borgis. SPS hade nog gjort sitt där. Jag är så lycklig att jag hamnade där jag hamnade under gymnasiet. Utan mina lärare på borgis så hade jag aldrig suttit i Australien idag. Mina lärare på borgis såg att jag kunde vara duktig bara jag fick rätt hjälp. Utan min mentor Louise så hade jag aldrig klarat mig så pass bra som jag gjorde på gymnasiet. Hon vägrade låta mig ge upp. Under högstadiet avrådde lärarna mig från att söka en högskoleförberedande linje eftersom dom inte trodde jag skulle klara av det. Jag hade några få bra lärare på min högstadieskola, men dom flesta såg mer problem än potential hos mig. På borgis uppmanade dom mig att fortsätta kämpa när jag hade det tufft, dom gav mig kritik på rätt sätt, dom var duktig på att berömma mig när jag gjorde bra ifrån mig och dom hjälpte mig med allt jag inte förstod. Jag gick från att vara en elev som precis klarade ett godkänt till att vara en högpresterande elev. Mycket tack vare mina lärare på gymnasiet som fick mig att inse att jag visst kan! Jag gick ut med fler MVG än VG och G. Min högstadieskolan kan dra åt helvete. Dom trodde jag skulle jobba på ICA, idag sitter jag i Australien och pluggar till Journalist. Vilket påminner mig: jag måste plugga till mina exams!
