Emma Lidman

Jag älskar Magnetic Island. Det är en plats där solen alltid lyser, enhörningar hoppar omkring och alla ens bekymmer försvinner (ungefär). Men av någon anledning så har jag aldrig varit med om mer otur varje gång jag besöker den där ön, 20 minuter ifrån Townsville. I morse tänkte jag och Emma ta 8.35 bussen till färjan och vara ute i god tid för en dag på stranden. Jag glömde såklart min plånbok hemma så vi fick vända hem igen. Självklart har mitt kort slutat fungerat så jag kan inte ens komma in på min egen våning. Det är så tidigt än att jag inte vill ringa en RA (vilket jag heller inte vågar eftersom det känns som dom får öppna dörrar åt mig en gång i timmen) så jag och Emma bestämmer oss för att dricka kaffe och se om någon på min våning går förbi. Det gör ingen så jag ger upp och vi ringer en RA. Vi missar dock den andra bussen så vi får vänta en timme till :)) 

 

Väl på Magnetic Island så ser vi att det är badförbud eftersom det är säsong för livsfarliga maneter i vattnet och glassbaren vi såg fram emot, och påstår sig ha öppet alla dagar i veckan, var stängd. Livet känns varje gång lite extra motigt när jag besöker Magnetic Island. Men det är fortfarande bara i-landsproblem. Jag har fått sola, njuta och slappna av. Varje gång jag klagar på något här borta så känner jag mig lite dum. Jag är 20 år och bor i Australien, något som många bara drömmer om.