I need som sympathy
Jag har haft en dålig dag idag. Okoncentrerad, dåligt tålamod och jag presterar inte så bra i skolan som jag vill. En tjej som började plugga journalistik samtidigt som mig har redan fått sin första artikel publicerad! Efter fem jävla veckor! Jag vill också bli publicerad!!
Jag försöker att inte ha så höga krav på mig själv. Jag mådde inte bra av all prestationsångest jag hade under gymnasiet. Jag försöker att påminna mig själv om att jag har flyttat till andra sidan jorden, jag pluggar på ett helt annat språk, dom flesta jag studerar med har redan hunnit gå en termin och har lite mer erfarenhet än mig. Det är en helt annan kultur här och dessutom kan jag inte så mycket om Australiens politik eller annan relevant information som är nödvändigt för att kunna hitta stories. Men fan, jag vill vara bäst. Inte halvbra. Det får mig att fundera om jag har tagit mig vatten över huvudet. Vad fan har jag gett mig in på egentligen. Jag skulle aldrig vilja flytta hem igen eller ge upp det här. Det är en rätt så naturlig känsla att bli osäker. Men ändå, jag måste förstå att jag inte kan ha så otroligt höga krav. Jag måste hinna andas. Tack och lov har jag min svenska vän Emma här. Hon är väldigt lätt att prata med och peppar mig på ett väldigt bra sätt.
Jag tycker verkligen om alla mina nyfunna vänner här. Scandinavian Vikings :)
Bild lånad från Tatjana. Dock fattas Anne-Louise, en av danskarna.
